Åsas joggblogg

I denna blogg delar jag med mig av mina löprundor och små äventyr i naturen. Jag springer (vandrar, cyklar) alltid ensam i skog och mark så jag känner ett behov att få dela med mig av mina upplevelser. Min förhoppning är att jag skall kunna inspirera dig att börja löpträna, ta dig ut på vandring i skog och mark eller pröva andra naturbaserade aktiviteter. Kanske vi kommer att ses på en stig i skogen, på fjället eller på någon tävling framöver. Jag hoppas det!

Första gången med Fivefingers Spyridon

Så var det då dags att testa mina Fivefingers Spyridon. Jag valde att ha premiärturen i skogen kring Tureborg och under en runda på ca 3,5 km testade jag dem på olika underlag och i varierande terräng. Under rundan sprang jag på asfalt, grusvägar och skogsstigar. Genom sly och över mossmark och ängar. Terrängen var också mycket kuperad så jag fick således under en ganska kort runda en god överblick över skornas funktion.

Jag började med uppförsbacke på asfalt. Här kom inte skorna till sin rätt. Jag spände mig nog också en del eftersom jag är så rädd för att av misstag råka sätta min onda häl i backen (hälsporre).

Nästa sträcka var nedför en skogsstig. Jag insåg då att jag bör korta ner mitt löpsteg något när jag använder sådana här skor för att inte slå i mellanfot eller häl när underlaget är ojämnt.

Sen var det dags för lite varierad kuperad terräng på en skogstig. Nu kom skorna alltmer till sin rätt. Jag hade god balans och kunde känna marken under mina fötter. Det var som att springa barfota men utan att sticka sig på pinnar, barr eller småstenar.

Sen gick det kraftigt uppför på skogsstigen. Det jag upplevde som bäst med skorna här var att det nästan kändes som om man kunde grabba tag i marken med tårna och dra sig uppåt. Apan i mig kom till liv ;-).

Sen bar det över en liten bit grusväg och över en äng. Jag försökte ge mig på att öka tempot något, men åter igen kom rädslan att slå i hälen och störde mig, och jag övergick därför till att fokusera på fotisättningen. Det fungerade bra. Man behöver faktiskt inte använda sina hälar alls när man springer.

Sen gav jag mig in på en igenväxt skogsstig. Genom högt gräs, sly och över mossig mjuk terräng. Nu blev det ”Åsa hopp och lek”. Rädslan att råka trampa på några smådjur (i huvudet såg jag bilder av ormar) fick mig att hoppa och skutta framåt lite extra fort. Här fungerade skorna utmärkt, men frågan är om man egentligen inte bör ha stövlar med höga skaft när man tar sig fram i sådan terräng. Hur som helst så sprang jag inte på några ormar men en groda hoppade på mig.

Det kan fasta lite mellan tårna.

Jag kom alldeles för fort ut på en grusväg, vilket jag inte uppskattar att springa på, och jag tog mig därför så snart det gick in på ytterligare en skogsstig innan jag med farlig fart sprang nedför asfaltsbacken till huset där jag bor. Jag trodde inte att det skulle gå att springa med Fivefingers på asfalt men otroligt nog kändes det som jag svävade nedför backen. Det gick både lätt och snabbt.

Av beskrivningen ovan så tror jag ni kan utläsa att jag är mycket nöjd med mitt inköp av Fivefingers Spyridon. De fungerar enligt mig allra bäst i skogen, på småstigar och i obanad terräng, men det kan ju helt enkelt bero på att det är där jag överlag trivs bäst att springa.

Jag började med en ganska kort runda eftersom jag läst att man bör göra en försiktig övergång från skor med dämpning till sådana här odämpade skor. Eftersom de kräver en annorlunda löpstil så använder man också andra muskler. Min förhoppning är att denna löpstil kommer att passa mig, men imorgon tror jag att mina fötter kommer vara något ömma, och jag kommer troligtvis ha känningar både i vader och på baksidan av låren.
Taggar: FiveFingers Spyridon, trailrunningskor, test;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: