Äntligen vår! Solskenet lockade mig ut på årets första cykeltur. Jag trampade fram under klarblå himmel, förbi spegelblanka sjöar och längst havet. Några citronfjärilar och en talgoxe höll mig sällskap ett kort slag. Ovanför mig svävade en rovfågel. Några hästar stod och solade i vattenbrynet och ett par svanar gled majestätiskt förbi. Jag såg ungar som lekte, tanter på hundpromenader, personer som pysslade i sina trädgårdar och många människor som åt sin lunch utomhus. Det var som en meditation i rörelse. Fullständig närvaro. Frihet och flow!
Tills kedjan hoppade, cykeln välte och tröttheten slog till.
54 kilometer blev årets första cykeltur. Jag borde kanske börjat med en lite kortare sväng med tanke på alla muskler som befunnit sig i vila över vintern. Men det var så svårt att vända när det som låg framför mig var så vackert.
Lycklig kom jag fram till Lyckorna. Trött kom jag hem till Tureborg.