Åsas joggblogg

I denna blogg delar jag med mig av mina löprundor och små äventyr i naturen. Jag springer (vandrar, cyklar) alltid ensam i skog och mark så jag känner ett behov att få dela med mig av mina upplevelser. Min förhoppning är att jag skall kunna inspirera dig att börja löpträna, ta dig ut på vandring i skog och mark eller pröva andra naturbaserade aktiviteter. Kanske vi kommer att ses på en stig i skogen, på fjället eller på någon tävling framöver. Jag hoppas det!

2

Från Sylarna till Blåhammaren

Jämtlandstriangeln Dag 2

Dag två vaknade jag utsövd och det var med stor glädje jag upptäckte att jag kunde gå utan att halta. Jag åt en rejäl frukost, masserade noggrant mina ben och tejpade min häl och några tår. Sen packade min väska och gav mig av mot Blåhammarens fjällstation.
Jag undrade om det skulle fungera att springa men tänkte att det får väl bli som det blir och så började jag sakta jogga de tre första kilometrarna nedför backen till krysset vid bäcken där man kan välja att ta av mot Storulvån eller Blåhammaren. Det fungerade att jogga! Det kändes helt okej. Nu vågade jag t.o.m. börja springa på prångarna. En gång snavade jag rejält och höll på att stå på näsan men lyckades i sista sekund återfå balansen.
När man springer i sådan här stenig och ojämn terräng gäller det att hela tiden hålla blicken emot backen och se vart man sätter ner fötterna. Det gäller att vara koncentrerad på sina egna rörelser, att hoppa lite hit och dit och försöka finna den enklaste vägen framåt. Ska jag springa på prången eller i mossan? Ska jag springa på vänster eller höger sida om den stora stenen? Vilka stenar ska jag hoppa på? Vilken väg är den bästa över bäcken? är frågor man ställer sig själv under tiden man tar sig framåt. Det är bra om man stannar till eller saktar farten något när man hälsar på mötande människor för några sekunders ofokusering kan leda till att man ramlar, och det är särskilt tråkigt att göra det när man möter andra.

Efter de tre första kilometrarna så kommer en längre uppförsbacke. Jag tror jag sprang uppför i lite mer än två kilometer. Det var en ganska behaglig backe. Inte så stark lutning. Under denna del av etappen var det ganska mycket folk i rörelse och jag roade mig med att springa om dem och hälsa på dem som slagit sig ner längst vägen.

Efter en mil kom jag fram till Enkälens vindskydd. Det kom då en rejäl regnskur så jag passade på att ta skydd, äta en kexchoklad och skriva en kort notering i gästboken.

               

Strax efter detta stopp så mötte jag några som var på väg från Blåhammaren mot Sylarna men den övriga sträckan av etappen sprang jag helt själv. Bara jag och ett grönskande skönt landskap. Fridfullt!

När det är tre kilometer kvar till Blåhammaren så måste man ta sig över en liten bäck. Jag valde där att gå en liten omväg och tog mig därmed över hyffsat torrskodd genom att hoppa på några stenar. Därefter bar det uppför i tre kilometer.

                                          Bäcken                        Vy mot Sylarna             Vy mot Blåhammaren

Vid dessa tre kilometers början kände jag mig pigg i benen. Jag skymtade dessutom fjällstationen i fjärran så det kändes då som jag var nära mitt mål. Tre kilometer är dock inte alltid så nära, inte när det går uppför och man redan har joggat i 16 km med över fem kilos packning. Då blir faktiskt tre kilometer en ganska långa. Då är det skönt att kunna stanna till och dricka vatten i en fjällsjö, och gång på gång kunna vända sig om och blicka ut över det landskap man just passerat. Då är det också extra skönt att nå sitt mål och sällan smakar en kopp kaffe så underbart som när man är gott trött i kroppen.

                   

Under eftermiddagen blev det bastubad till den mest fantastiska utsikt och därefter blev det en trerätters middag i trevligt sällskap. Det var en fantastisk vacker kväll. Solen sken och det var alldeles stilla. Jag försökte mig på en liten aftonpromenad i sällskap med några renar men myggen jagade in mig alldeles för tidigt. Jag fann dock ett fönster där jag kunde följa solens nedgång och se hur landskapet förändrades i ljusets speglingar.

Taggar: Sylarna, Blåhammaren, Enkälens vindskydd, Löpning, joggning,;
Kommentera inlägget här »
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Cecilia
skriven :

Så häftigt att följa Åsa och så snygg och vacker du är!!!

Svar: Tack! Jag som tyckte jag var modig när jag la ut bilder där jag var osminkad. Vill ju helst visa mig i kajal :-) Roligt att du uppskattar min resedagbok!
Åsa Magnor

2 Maggan
skriven :

Vilka fina bilder!

Svar: Tack! Ja där var fint. Jag önskar jag hade en bättre kamera så bilderna kunde få ännu bättre kvalité. Sen skulle det vara bra med en resevän så jag kunde ta annat än porträtt på mig själv. (Armarna räcker ju inte så långt :-) Men kul att att jag fick hjäp att ta en bild på Blåhammaren. En flicka ropade till mig: Stå still där! Släng hit din mobil! och så tog hon bilden med det fantastiskt blåa ljuset.
Åsa Magnor