Dag 1
Fredagen den 28 juni vid tiotiden på förmiddagen ankom jag till Storulvåns fjällstation. Jag hade kvällen innan krupit till kojs på ett nattåg med destination Enafors. Jag vaknade upp och såg landskapen nedan från tågfönstret. Visst var det en del moln, men jag skymtade också ett ljus och tänkte: Det här kommer bli en bra dag! För säkerhets skull la jag dock regncapen i ryggsäckens ytterfack.
Jag lämnade en väska med lite extra kläder och färdlektyr i ett bagageutrymme på Storulvåns fjällstation och gav mig sedan omgående iväg på min fjällöpnings första etapp emot Sylarnas fjällstation.
Jag var feg och gick en hel del över prångarna, som kunde vara hala. Jag ville ju inte börja min lilla tripp med att ramla och att klafsa fram i leran och mossan hade jag inte heller lust med den första dagen. Men jag tänkte att hade det varit tävling då hade det varit något annat. Då hade jag minsann klafsat på i geggan. Men nu var det ju inte det. Det var löpning för njutningens skull! Utsikten var dessutom slående vacker.
Efter ett par kilometer kom första nedförsbacken och då kom plötsligt mitt matpaket farandes över axeln. Oj, då. Ryggsäcken hade öppnat sig och mackorna ramlat ut. Jag trodde dock inte att det var något mer om fattades så jag fäste ihop öppningen med en kabinhake och fortsatte nedför backen och över en hängbro och så en bit till, men det var något som gnagde inom mig… Var det verkligen matpaketet som legat högst upp? tänkte jag. Till slut var jag tvungen att stanna och gå igenom ryggsäcken och då upptäckte jag att laddaren till klockan och mobilen saknades. Så det blev att ta hängbron och halva backen i repris. Heja på några trevliga människor jag tidigare sprungit om och berätta om mitt missöde. Jag fann dock ganska snart det jag tappat och kunde fortsätta mig tripp emot Sylarna.
Det blåste en del och det regnade en stund men jag bara njöt av friheten och av att kunna få röra mig framåt. Jag var den förste person som ankom till Sylarnas fjällstation den här dagen. (Så passande för en flicka med tävlingsinstinkt.) När jag i lugn och ro hade installerat mig i mitt rum, druckit kaffe, handlat lite proviant i fjällstationens butik och vilat en stund så började det droppa in folk allt eftersom. Jag knöt då på mig mina joggingskor och begav mig ut igen för att försökta ta mig emot lilla Syltoppen. Fortsättning följer...
Det är fantastiskt det du har gjort och vilka bilder :). Jag blev sittande och drömde mig bort av din text :). (skall snart upp till Jämtlands trakter :)