Åsas joggblogg

I denna blogg delar jag med mig av mina löprundor och små äventyr i naturen. Jag springer (vandrar, cyklar) alltid ensam i skog och mark så jag känner ett behov att få dela med mig av mina upplevelser. Min förhoppning är att jag skall kunna inspirera dig att börja löpträna, ta dig ut på vandring i skog och mark eller pröva andra naturbaserade aktiviteter. Kanske vi kommer att ses på en stig i skogen, på fjället eller på någon tävling framöver. Jag hoppas det!

Bohusleden etapp 16, Kaserna - Harska

Idag har jag sprungit/joggat/vandrat Bohusleden etapp 16 tor. En sträcka på 2,5 mil om man tar ett par små omvägar. För givetvis gjorde jag det idag med trots att denna del av Bohusleden var betydligt bättre utmärkt och upptrampad än etappen över Herrestadsfjället. Det är ibland långt emellan markeringarna men försvinner stigen där du tar dig fram ska du inte tro att den bara är dåligt upptrampad utan istället vända om. Ibland syns markeringarna bättre från andra hållet.

Sträckan mellan Kaserna och Harska är oerhört vacker och den löper den största delen nära vatten. Det går att springa den största delen av sträckan men då behöver man vara hyffsat stark för leden är kuperad.

Det var mycket djur i rörelse idag. Lekfulla och nyfikna harar, tjattrande men fega änder och annat smått och gott som myror, flugor, humlor och fjärilar. Man får också springa förbi några gårdar och träffa på kor, hästar och hundar.

Väl framme i Harsta målet för etappen fortsatte jag en bit längre för att komma ner till Harskabukten där jag fick ett bad och åt några smörgåsar. Sen var det dags att ta sig tillbaka till utgångsplatsen vid Munkedals kanotcentral.

           

Det var mycket varmt idag och jag hade alldeles för lite vätska med mig. Det gjorde mig riktigt svag emellanåt och det fick mig att göra besök på en gård för att fylla på mina små flaskor. Det räckte dock inte länge utan jag fick även fylla på dem i Kärnsjön och i en gammal brunn vid ruinen kallad Utsikten.

Åh… det är sällan vatten smakat så himmelskt! Jag drack och drack och drack och hällde vatten över hela kroppen.

               

På vägen tillbaka gjorde jag en medveten avstickare till Reors grotta. Jag var dock inte medveten om hur långt det var dit och att det skulle gå så mycket uppför. Men men jag fann grottan tillslut och sen bar det ju utför en stund.

Att värme och kuperad terräng skulle kräva så mycket vatten hade jag ingen aning om. Det var således en ganska sliten Åsa som kom tillbaka till bilen. Nästa gång jag ger mig ut på en liknande tur ska jag proppa ryggan full med vatten och ta med mer mat. Till dess ska jag även inköpa en keps som skydd emot solen.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: