I denna blogg delar jag med mig av mina löprundor och små äventyr i naturen. Jag springer (vandrar, cyklar) alltid ensam i skog och mark så jag känner ett behov att få dela med mig av mina upplevelser.
Min förhoppning är att jag skall kunna inspirera dig att börja löpträna, ta dig ut på vandring i skog och mark eller pröva andra naturbaserade aktiviteter. Kanske vi kommer att ses på en stig i skogen, på fjället eller på någon tävling framöver. Jag hoppas det!
Idag var min tanke att uppta gårdagens utforskande av Kuststigen där jag vände igår. Jag tog därför bilen och följde vägskylten mot Skäret. Där körde jag sedan runt, fram och tillbaka och upp och ner i en bra stund innan insåg att platsen jag sökte nog låg någon annanstans. Jag parkerade därför bilen och tog mig sedan småjoggandes nedför en skogsbacke till havet och där fann jag Kuststigen.
Den första delen av dagens sträcka gick uppåt och neråt på små asfaltsvägar i bostadsområdena Skäret och Stången. Efter två kilometer nådde jag platsen där jag vände igår nämligen Stången. Något som började på bokstaven S var det i all fall. Jag fortsatte därefter att springa på småvägarna emellan en massa fina små hus och flotta villor i ytterligare en kilometer innan jag äntligen nådde mer obanad terräng.
Nu fick jag skutta fram på bergshällar i vattenbrynet en stund. Solen sken och havet glittrade. Efter att ha rundat en udde så gick stigen in över blöta ängar där det fanns en del fina spångar men det skulle behövts några till. Där blev jag blöt om fötterna. Solen började sänka sig allt mer och jag insåg att jag snart skulle behöva vända. Klockan visade på 4 kilometer och jag bestämde mig för att jag skulle vända när den visade cirka 6 kilometer. Jag hade gärna velat springa längre men ville inte ut och irra i mörkret ikväll igen.
När jag tagit mig över ängarna så nådde jag först en grusväg, sedan en stig och därefter kom jag fram till ytterligare ett litet bostadsområde och en havsvik. Därefter blev det åter dags att springa över en äng och därefter nådde jag en större väg där det låg några gårdar. Detta fick bli vändpunkten.
Jag fyllde på med lite vätska och ökade sedan joggingtempot för att hinna hem innan mörkret. Nu hade solen sänkt sig ner bakom bergen och himmelen färgades i blått och rosa. Månen sken och det enda som skingrade tystnaden var några fåglars vindslag och rop. Jag var idag bara tvungen att stanna och fotografera även på tillbakavägen. Jag tyckte det var så vackert att se hur hela landskapet liksom förändrades när havet och himmelen ändrade sina nyanser.
Jag hann tillbaka till bilen strax innan mörkrets inbrott. Sammanfattningsvis så blev det idag en löpsträcka på 12 km i varierad och kuperad terräng. För mig som älskar att springa på småstigar eller i obanad terräng så var den här etappen av Kuststigen inte så rolig att springa, men vackert var det! Mycket vackert!
