Jag sitter vid spisen och lagar mat. Jag blev nämligen plötsligt drabbad av den stora tröttheten. Årets första skidtur tog tydligen mer på krafterna än jag anade när jag var igång i eftermiddags.
Det kändes allt lite i låren när jag tränade diagonala i spåren vid Bjursjön men de friska kalla vindarna gjorde att jag höll mig pigg och alert. Jag älskar att vara utomhus! Jag älskar att vara i rörelse! Då fylls jag av energi.
Tejpen jag lagt på skidorna i går kväll gav bra fäste, kanske lite väl bra i början. Jag tyckte dock det gled på bättre mot slutet av träningspasset så då hade jag inte alls lust att sluta. Jag insåg dock att 12 km borde räcka. Jag ska ju kunna röra mig imorgon med och så finns det ju sådana där ”måsten” man behöver ta itu med.
Så nu sitter jag vid spisen och lagar men medan tvättmaskinen brummar i bakgrunden. Jag är mör i kroppen och seg i skallen men gott nöjd med att ha hunnit ut en stund innan det mörknade idag.