Åsas joggblogg

Idag trotsade jag och min hund både snö och varningar om varg på Vindsvalan och gav oss ut på snötraillöpning. Eller… löpning och löpning? Snarare en blandning av ett pulsande och ett trippande i snön; ett steg framåt och så lite bakåt, två steg framåt och så lite bakåt.

Stavar hade nog varit bra att ha med sig idag eller så kanske jag skulle ha haft dubbade joggingskor. Damasker skall jag nog ta och beställa så jag slipper få in så mycket snö i skorna nästa gång jag ger mig ut på snötrail i skogarna.

Hur som helst… Det var lugnt och det var tyst. Det var vitt och det var vackert. Vi mötte varken någon människa, varg eller annat väsen. Vi fick vara helt ifred.

Jag funderade på vad jag tränade mest där jag sprang i snön. Om det var mina ben, min balans eller core (mage-, bål- och ryggstabilitet)? Det kände i alla fall som att det var viktigt att ha koll på mage och rygg och jag fick även använda mina armar för att ta mig framåt. Fötterna trampade ihärdigt på men något tempo blev det inte eftersom underlaget var såpass ojämnt och halt.

Hur som helst… Det kändes skönt att få komma ut i skogen idag. Jag fyllde mina lungor med frisk luft. Tog djupa lugna andetag. Jag rörde mig framåt på snövit stig och laddade om mina batterier inför en ny arbetsvecka.